Pitcher

Just som jag skall klyva den onda besten i tu så stirrar han på mig med en uppgiven, näst intill bedjande blick. – Gör det! Det finns inte en chans i helvete att han kommer ge dig nåd då han kommer till sans igen, tänkte jag febrilt. Slutligen, när han tagit sig upp i knästående, lät jag klingan sjunka in i honom. Hugget gick djupt och hårt. Den blänkande eggen skar igenom axeln och ner mot buken där kraften ebbade av. Ett avgrundsvrål så omänskligt fortplantade sig genom atmosfären, det var öronbedövande… Efter några minuter var min fiende tillsynes livlös, han sprattlade en del och utstötte diverse gurglande läten. – Let it rain, trallade jag när det pulserar ut blod ur en, tillsynes viktig för hans existens, åder. Pssss, psss, lät det. Där stod jag, en segrare. Jag hade undsluppit döden som så många andra gånger. Varför just jag hade tagit mig ur denna uppgörelse med livet i behåll var en gåta. Kanske var det som jag en gång anat, att jag var bäst… Jag lade ifrån mig handkontrollen till min xbox 360 och sträckte mig efter Macbooken. Dags att skriva några rader om mitt liv som ”Fap-betjänt”, kanske en del om mitt liv. Light versionen iaf…

 

To be continued…

 

/Pitcher