Debuten kom i högstadiet. Film-blängar-debuten alltså. En gammal klasskamrat hade tydligen ett apr filmer i sin ägo. Jag upptog bekantskapen tillfälligt och fick låna hem en rulle. Ögonen var stora som tefat och byxorna kändes alldeles för trånga. På skärmen guppade nakna människor omkring och jag var frälst. VHS var the shit och porr var innehållet jag föredrog. I familjen ägde vi två videoapparater vilket gjorde att jag kunde göra mig en egen kopia av kompisens film. Detta lilla förehavande skulle komma att bli mitt ofrivilliga signum.
Efter detta fick jag tag i mina snuskfilmer genom att be en kompis spela in filmen som började på TV1000 klockan tio. Jag hade köpt ett fyra timmars band och fick på så sätt med lite nakendans eftersom han aldrig stängde av inspelningen utan lät den gå till bandet tog slut. Ekvationen löd; Vanlig film vid tio + Porrfilm vid tolv = Awesome! Smart tyckte vi både men jag tror att hans föräldrar kom på vårt tilltag efter en kortare tid och efter det fick han inte låna videon längre.
Hungern efter nytt material blev snabbt stor och det var då jag och Micke upptäckte Skärholmen. På den tiden låg det en loppmarknad i Skärholmen och där fanns det en liten filmuthyrning. Nakna damer och stora påkar stod att finna. Jag och min snuskiga kumpan började hyra som tokar och nyheten om vårt massiva porrbibliotek spred sig genom klassen. Jag fick kopiera porr som en galning och i gengälld fick jag både uppskattning och ära. Det trodde jag i alla fall. Nu i efterhand har det visat sig att då killarna i klassen uppskattade mitt kopierande gjorde inte tjejerna det. Jag fick öknamn och utsågs till en runkande idiot. Turligt nog var jag ovetande om detta och fappade mig lycklig varje natt.
När jag satt där en kulen natt i det matta skenet från teven med Taylor Wanes taxi-åkar-konster på hornhinnan, just då och där kunde jag för ingenting i hela världen tro att det kunde finnas något bättre. Jag hade så fel.
/ Catcher
