Lösmuttorna anfaller!

Igår vandrade Brandy runt med en smutsig lösmutta som behövde lite rengöring. Hon hade hittat den på lagret och man börjar ju undra vad Nightwing och Toyboy håller på med därnere när ingen ser. Dessvärre var inte Smörbönan på plats och kunder låna ut sin hemmabyggda hårtork. Brandy provade med att torka den framför en bordsfläkt. Sedan hittade vi lite talk som vi hällde i och sedan var allt klart. Det var bara att lämna över den till Smörbönan och hans så kallade ”testpanel”.

/ Catcher

ATM

Jobbar man i en butik som tillhandahåller produkter och privata zoner för sexuell retning och självbefläckelse, så ligger det väl i sakens natur att kunderna drar slutsatsen att det även är okej att nyttja, de dionysiska tankarnas kammare, för den i lag förbjudna transaktionen mellan en mans pengar och kvinnas kropp. Att glädjeflickorna dessutom har sin arbetsplats bara en Peter North kaskad ifrån vår, ligger väl troligen oss också i fatet.

Det brukar dock oftast inte var några svårigheter att mota dessa ytterst tillfälliga parförhållanden i grind, eftersom det antingen skiljer 10 meter mellan dem när de går runt i butiken, eller 10 års drogberoende. Sedan finns det slamkrypare. Sådana som håller hand och tittar runt i våra montrar innan det ska blåsas snopp för en tusing i kabin 32. Eller sådana skökor som helt sonika kommer fram till kassan och genom frågor, om hur det fungerar i Porrbutiken, vill förvilla oss i personalen om att deras egentliga uppsått är att mot betalning suga penis i kabin 32. Men även här går det oftast att skilja agnarna från vetet. För finns det en minsta osäkerhet, förrvirring eller bara ett litet för stort ointresse för våra analpluggar, hos den manliga delen av paret, kan man med största sannolikhet visa dem dörren, eftersom hans pengar ändå inte kommer att komma butiken till nytta.

De svåraste fallen är de där ett ömsesidigt och jämlikt förhållande faktiskt kunde vara en möjlighet, och där "paret" utan pardon skrider genom butiken mot den hägrande skjutdörrskabinen längst in i vårat kabinområde. Det är dessa fall, som inte finner sin lösning förrän efter fullbordad överföring av tjänst och betalning. Då torsken snabbt smiter ut ur butiken i ensamt och skamset majestät medan fnasket tvättar fittan eller borstar tänderna under kranen på vår kundtoalett. För låt mig säga som så, den gatuflickan kommer inte hit med en ny klient.

Och så till sist de som faller på målsnöret. De som alltid kommer fyra, eller Sven Nylander nabbarna, om ni så vill. För i lördagsnatt kommer ett välkomponerat par fram till kassan. En man, målmedveten, men inte otålig, och en kvinna, klädd som vilken Golden Hits gäst som helst, men kanske lite för loj, så här i efter hand, vilket troligen berodde på att hon inte förstod språket som talades. Han frågar om de kan gå ner på bion. Jag svarar nej, endast för män, men nämner vårat kabinområde som alternativ och förklarar kort hur det fungerar. Det låter bra säger han, men då behöver jag ta ut pengar. Visst inga problem svar jag, hur mycket vill du ta ut, en hundring eller kanske två? Går det bra med tvåtusen.

FAIL!!!!

Förlåt, men trodde han verkligen att jag inte skulle förstå vad han skulle med de två laxarna till.

/Lancelot

Avund - De Sju Dödssynderna ur Smörbönans P.O.V.

Del 6: Avund

Ja, säg den lycka som varar för evigt. Med Smörbönan i ens närhet, så kan man iaf räkna med att det förr snarare än senare blir molnigt på himlen. För efter att ha vaggat in mig i en falsk trygghet om att agera, som den träl han är anställd som. Slutade i natt hans hjärnas receptorer helt att fungera.

I över en veckas tid har vi haft en smärtfri dialog, där vi båda påpekat problem och löst dem utifrån våra arbetsbeskrivningar. D.v.s. jag bestämmer vilka filmer som är okej att REA och Smörbönan torkar personaltoaletten fri från urin. Vid ett tillfälle handlade t.o.m. Smörbönan på eget bevåg och diskade ur mikrovågsugnen i köket. Sedan har det också underlättat att han undvikit att placera sina på tok för många kilon framför dumburken. Istället har det tagits taxi hem runt midnatt eller så har det skruvats och muttrats på , för företagets fortskridande totalt oviktig, men för Smörbönan livsavgörande, tingest. Exemplvis en trasig ficklampa fär 79.50 SEK eller kedjan till saxen för presentinslagning.

Men så i natt svarade inte signalsubstanserna som de skulle utan en stackare, vilken tänkt sig investera i lite prisnedsatt pornografi, fick hör vilken jävla idiot han var som stökade till i butiken. Vad ingen hade berättat för den utskällda kunden är att ska man köpa REA-filmer enligt Smörbönan, så ska man köpa de första bästa man hittar eftersom ingen tänker städa upp i korgarna filmerna ligger.

Kunden förstår dessvärre inte bättre utan kommer fram till mig och ursäktar sig väldiga och ska såklart ställa allt till rätta efter att han funnit det han söker. Jag svarar att personen som skrikig åt honom inte bara är tjock om midjan utan även i huvudet och det som sipprar ut ur hans matintag bör man ta med en rejäl nypa salt och därför behöver han inte oroa sig det minsta utan lugnt fortsätta utforska vilka skatter som kan ligga i botten på våra REA-pallar.

Det tar dock inte slut här utan efter att ha blaskat av ett hörn i kabinområdet kommer Smörbönan tillbaka för att, som han påstår, torka bort en kaffefläck bredvid pallarna där vår pilska gäst gräver av iver. Vad han istället gör, är att ställa sin sockergödda hydda framför den nyss utskällda kunden, sucka djupt och öppna munnen. Men vid det här laget har jag insett att Smörbönan inte ska vaska av något golv, utan istället blåsa igång andra halvlek och väser därför att jag inte vill höra ett jävla ord från honom. Karln nekar såklart att han varit på väg att säga något och muttrar istället något om dårhus, hämtar upp sitt fadderbarn från Nonstopen, med vilken han sedan tar en taxi till söder om söderförort.

Och ja, dårhus metaforen kan jag väl instämma i, men det är lite av en paradox att komma från honom. Med tanke på att Smörbönan själv, i allra högsta grad, är en av de bidragande orsakerna till att butiken skulle kunna klassas som ett mentalsjukhus.

Men ändå kan min hårda själ mjukas upp och finna förståelse för honom. Det kan inte vara lätt att vara 46 år, lida av hälsovådlig fetma och dessutom göra sig till åtlöje varje gång det ska skrivas inköpslistor till Claes och Martin Olsson. Det är lätt då att ta ut sitt missnöje på någon, som på alla sätt och vis utstrålar att han givit upp ett möte, IRL, med en representant av det motsatta könet.

/Lancelot

Hack the planet!

Då jag för en herrans massa år sedan höll Angelina som det vackraste på vår jord, såg jag även det mesta hon gjorde i film väg. En av dessa (oftast högst mediokra rullar) var Hackers. Som titeln antyder var det en film om datafipplande ungdomar som hamnade i massa spännande äventyr. Just då, just där, önskade jag inget hellre än att själv vara en sådan där hacker och få använda min hårdvara i hennes mjukvara.

Ungefär samma tankar måste ha planterat sig i huvudet på den kund som för att par veckor sedan ställde sig vid en av våra kunddatorer. Detta skedde tydligen sent på natten och det var relativt tomt på folk i butiken. Med syndiga tankar om Angelinas berömda läppar runt sin mandom skred han till verket. Hoppad in i BIOS och satte ett nytt lösenord. Nu skulle Acid Burn ringa vilken minut som helst och be honom att kolla etsningar.

Det hände inte. Däremot hände det sig så att personalen konfronterade honom om varför han stod vid en dator och betedde sig mystiskt. Historien rullas upp och kunden inser nu att han inte kommer ihåg lösenordet han hade använt. Efter en del bråk så blir han fakturerad två tusen spänn och till personalens förvåning pyntar han. För att rensa sina tankar vandrar kunden sedan omkring i butiken i tre timmar. Plötsligt minns han lösenordet och tar sig ett snack med personerna bakom disken, som otrevligt nog ville att han skulle betala för sitt lilla tilltag tidigare under natten. Han fixar datorn, får tillbaka sina pengar och går hem.

Nä, han köper faktiskt porr för alla pengarna och sedan går han hem. Slutet gott, allting gott!

/ Catcher

Trubbel med apparaten.

För ett par veckor sedan skulle vi få en ny fin maskin (en myntväxlare eller något åt det hållet). Dessvärre var detta mitt  i den kallaste vintern och hela projektet gick åt skogen. Bilen som maskinen var lastad på fastnade i en backe utanför och själva maskinen fick vi inte in i butiken då den var för tung för att  sju starka karlar skulle kunna bära in den. Det hela slutade med att nabbarna fick ringa en bärgare som fraktade bort både bilen och maskinen. Det tyckte jag var roligt.

/ Catcher

Killar kan bättre än tjejer.

Härom dagen hade vi ett manligt fnask på besök i butiken. Han var inte rädd för att hugga i. Blåste av första kunden. Stegade ut ur kabinen, spottade på golvet och klev in i nästa kabin. Epic!

/ Catcher

Inte okej.

För ett par dagar sedan var det inne en man som frågade Larusso om det inte fanns några filmer med barn i. Superfail och redigt jävla otrevligt.

Det var med denna peddo-historia i färskt minne som en annan man idag fick alla i butiken, både runkisar och personal att svettas som grisar. Killen i fråga, släpade med sig en barnvagn ner i butiken och strosade runt som om han var på Konsum. Med oroliga blickar spanade vi alla efter festbussen och en viss herr Hansen. Som tur var kom han aldrig och vi kunde i lugn och ro fortsätta med att konsumera erotiska filmer och tankar. Ära vare Gud i höjden!

/ Catcher

Wet-sex ftw!

När det är trist och grått nere i vår håla då slänger vi bara ett öga på denna episka lapp och sedan är allting så mycket roligare än förut. Upphittad av en förskräckt runkis och inlämnad till oss. Tack!

/ Catcher

Noak hade varit avundsjuk.

Den goda gubben Noak (han som byggde sig ett harem fullt med djur och dränkte alla som hade några invändningar) skulle nog fällt en tår om han hade sett den nya fina dörren vi håller på att bygga. Den ska ersätta den gamla in till bion, som är under ombyggnad. Ett par duktiga karlar har under ett par dagar slagit ut vägg, fixat ram, spacklat, fejat och gjort annan hantverkar-skit för att dörren ska blir klar. De gick hem idag med ett leende på läpparna för imorgon skulle de inte ha mycket kvar att göra. Det trodde de iaf.

Just innan jag stegade hem från butiken tog Shakira och Schwarzkopf emot en ivrig biobesökare. Han betalade och gick sedan mot dörren. Den nya och ofärdiga. Då den inte gick upp valde han att, istället för att fundera över varför den var stängd, helt sonika använda all sin kraft på att få upp fanskapet. Med en stor mängd våld lyckades han alltså öppna den i princip igenbommade dörren och sprang sedan raskt in i biomörkret. Och där stod vi alla stumma av förundran över hur fan han kunde missa den första dörren, som det t.o.m. kom ut en annan besökare ur samtidigt.

Bra för runkisarna, dåligt för oss. Och med oss menar jag hantverkarna. He he…

/ Catcher