Avund - De Sju Dödssynderna ur Smörbönans P.O.V.

Del 6: Avund

Ja, säg den lycka som varar för evigt. Med Smörbönan i ens närhet, så kan man iaf räkna med att det förr snarare än senare blir molnigt på himlen. För efter att ha vaggat in mig i en falsk trygghet om att agera, som den träl han är anställd som. Slutade i natt hans hjärnas receptorer helt att fungera.

I över en veckas tid har vi haft en smärtfri dialog, där vi båda påpekat problem och löst dem utifrån våra arbetsbeskrivningar. D.v.s. jag bestämmer vilka filmer som är okej att REA och Smörbönan torkar personaltoaletten fri från urin. Vid ett tillfälle handlade t.o.m. Smörbönan på eget bevåg och diskade ur mikrovågsugnen i köket. Sedan har det också underlättat att han undvikit att placera sina på tok för många kilon framför dumburken. Istället har det tagits taxi hem runt midnatt eller så har det skruvats och muttrats på , för företagets fortskridande totalt oviktig, men för Smörbönan livsavgörande, tingest. Exemplvis en trasig ficklampa fär 79.50 SEK eller kedjan till saxen för presentinslagning.

Men så i natt svarade inte signalsubstanserna som de skulle utan en stackare, vilken tänkt sig investera i lite prisnedsatt pornografi, fick hör vilken jävla idiot han var som stökade till i butiken. Vad ingen hade berättat för den utskällda kunden är att ska man köpa REA-filmer enligt Smörbönan, så ska man köpa de första bästa man hittar eftersom ingen tänker städa upp i korgarna filmerna ligger.

Kunden förstår dessvärre inte bättre utan kommer fram till mig och ursäktar sig väldiga och ska såklart ställa allt till rätta efter att han funnit det han söker. Jag svarar att personen som skrikig åt honom inte bara är tjock om midjan utan även i huvudet och det som sipprar ut ur hans matintag bör man ta med en rejäl nypa salt och därför behöver han inte oroa sig det minsta utan lugnt fortsätta utforska vilka skatter som kan ligga i botten på våra REA-pallar.

Det tar dock inte slut här utan efter att ha blaskat av ett hörn i kabinområdet kommer Smörbönan tillbaka för att, som han påstår, torka bort en kaffefläck bredvid pallarna där vår pilska gäst gräver av iver. Vad han istället gör, är att ställa sin sockergödda hydda framför den nyss utskällda kunden, sucka djupt och öppna munnen. Men vid det här laget har jag insett att Smörbönan inte ska vaska av något golv, utan istället blåsa igång andra halvlek och väser därför att jag inte vill höra ett jävla ord från honom. Karln nekar såklart att han varit på väg att säga något och muttrar istället något om dårhus, hämtar upp sitt fadderbarn från Nonstopen, med vilken han sedan tar en taxi till söder om söderförort.

Och ja, dårhus metaforen kan jag väl instämma i, men det är lite av en paradox att komma från honom. Med tanke på att Smörbönan själv, i allra högsta grad, är en av de bidragande orsakerna till att butiken skulle kunna klassas som ett mentalsjukhus.

Men ändå kan min hårda själ mjukas upp och finna förståelse för honom. Det kan inte vara lätt att vara 46 år, lida av hälsovådlig fetma och dessutom göra sig till åtlöje varje gång det ska skrivas inköpslistor till Claes och Martin Olsson. Det är lätt då att ta ut sitt missnöje på någon, som på alla sätt och vis utstrålar att han givit upp ett möte, IRL, med en representant av det motsatta könet.

/Lancelot