Mio min Mio

Hej, Er vapendragare genom gryningen är här igen!

Det verkar som jag och kollega "Tagare" sitter på samma häst eller åtminstone travar i samma tankar. För precis, som han, så gick mina funderingar häromdagen just kring musikens roll kring smekandet av sin lans, eftersom butikens bakgrundsskvall är det första man möter när man gör entré för en kvällsritt.

Nu ska det väl i sanningens namn sägas att det ljud, som kommer från butikens spruckna högtalarsystem, sällan kan klassas som skvall. För vid den tidpunkten jag anländer, på min vita springare, i plikt att lösa av Catcher. Har MacGyver sedan länge utmanövrerat de tappra kvällsvakterna, med sin kropps odör och omfång, som främsta vapen, för att istället använda radion till att driva ut de sista resterna av mänskligt beteende butikens gäster har genom den värsta formen av trolldom denna värld har skådat, PsychTrancen.

Hur någon utan att kraftigt bedöva sig själv kan stå ut med detta överstiger mitt allt som oftast nyktra tillstånd. Men då vår trogne MacGyver dessvärre har en bekantskapskrets, som både gillar att bedöva sig och lyssna på musik med 1000 BPM, lever han tyvärr fortfarande i tron att större delen av konungariket hemskt gärna tar bussen ut i skogen och dansar hela nätterna.

Det går dock att få den kastlöse att byta station, men då han ständigt verkar vilja driva fram djävulen ur sin gömma brukar det sällan bli någon större variation än en spellista som väljer mellan black och death metal.

Och det var detta som mötte mina sårbara öronsnäckor härom kvällen. Snabbt fick jag dock upp mitt svärd motade ner den förvuxne dvärgen, med löfte om läsk och mjölkchoklad, i sin håla igen. Rattade sedan snabbt in chillout kanalen, så att mina fagra öronsibbar kunde mötas av panflöjtens mjuka ljudvågor.

Men nu är det ju inte bara mina nervers välbefinnande vi talar om här. Rent ekonomiskt vill vi ju inte att våra inbjudna i hets ska misshandla sina av naturen skapade köttpåkar och destruktivt spilla sin säd utan minsta njutning, vilket blir fallet om vi låter vår hunsade tjänare bestämma radions toner.

Nej, en polering av lansen ska ta tid och vara behaglig för alla parter. Och ingen blir gladre än vi, trogna kavallerister i snuskets tjänst, om våra gäster stannar till vickningen. Så därför tror jag stenhårt på att butiken bör ljuda av trollska flöjter, kanske lite bossanova framåt små timmarna och eventuellt en cha-cha för de lite mer festliga tillfällena.

Eder Lancelot