Sidor

fredag 19 juni 2009

Minnenas boulevard – Grabbimperiet slår tillbaka


Några veckor senare stod vi åter igen samlade i en liten klunga. Efter det bittra nederlaget vid Johans land, hade vi nog byggt upp tillräckligt med mod för att försöka en gång till. Denna gång kom vi fram till att det lika bra kunde ske nere i centrum, det fanns alltid porrtidningar i tobaksaffärer, det hade vi lärt oss.

Pressbyrån utsågs till den lämpligaste affären efter en stunds rekognosering. Med det menar jag att vi skickade in någon för att ta ett var i butiken och kolla läget. Pressbyrån var nästan tom på folk och det stod en ung tjej i kassan. Inte idealiskt men det fick gå, porren skulle införskaffas idag, det hade vi ju bestämt.

Med långsamma steg närmade jag mig dörren. Vi hade innan lottat om vem som skulle köpa tidningen och jag drog det kortaste ståt. De andra hade sagt åt mig att låsas som om jag skulle köpa godis. Bra plan men då jag stirrat på samma Japp i 15 minuter och det fortfarande var folk kvar i butiken vågade jag inte vara kvar längre. Jag gick ut men blev tillbaka tvingad av ett gäng arga kamrater.

Nu var det bara en man kvar i butiken och han stod redan vi disken och betalade. En snabb koll på omgivningen utanför och det hela såg ut som ett gyllene tillfälle. För att vara så snabb som möjligt ställde jag mig vid tidningarna, för att kunna rycka tag i första bästa porrblaska så fort mannen kommit utanför dörren. Jag hörde dörren slå igen och nu gällde det. Jag sträckte mig mot tidningarna. Nästan där. Lite till. Fan. Det går inte. Prova igen. Lite mer. Ännu mer. Nä. Det går inte. Jag var för kort och räckte inte upp.

Nu var goda råd dyra, tiden tycktes stå stilla och jag visste att när som helst kunde snuten kliva in genom dörren och kasta mig i finkan. I ren desperation skyndade jag mig fram till kassan och bad tjejen bakom disken att ta mer tidningen åt mig. Jag är inte säker på att hon skrattade men lite road måste hon ha varit. Hjälpsam däremot, det var hon och plockade ner flera tidningar åt mig. Jag visste inte vilken som var bäst så jag frågade återigen om hjälp. Hon skrattade och gav mig en Aktuell Rapport. Jag rättade nervöst till cykelhjälmen och betalade nakenlektyren. Tjejen sa att jag skulle hälsa kompisarna utanför. Jag stirrade på henne och sprang sedan ut till mina kamrater som alla hade sina cykelhjälmar på sig. Lyckan var total och vi tjoade kontrollerat.

Jag kan såhär i efterhand förstå hur hon kunde se att jag inte var ensam om snuskkuppen, men just då var det ett mysterium som vi i grabbgänget flitigt diskuterade i månader framöver. Vi kom fram till att hon måste vara en häxa eller en robot från framtiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar