1991: a fap odyssey

Som liten parvel stod jag sällan rådlös. Catcher må ha köpt sin litteratur, men jag hade inte den lyxen att få veckopeng eller andra finansiella sponsringar. Så vad gör man när man en gång har hittat ner till daggmasken? Rådlös eller inte, jag har alltid gått min egen väg och de som säger att jag är dåligt uppfostrad vet inte hur rätt de har. Vi stal, snattade, bluffade, smög och hittade på andra sätt att komma över kontanter och annat godis. Sedan jag började första klass så har jag alltid gjort som jag velat. Jag var ute hur länge jag ville, svor mer än en sprutnarkoman i nöd och hittade alltid på rackartyg. Monkey see monkey do, typ. Det var mycket bråk och kaos i min uppväxt…

Det vi brukade göra när vi inte busade eller byggde kojor var att hoppa ner i de stora papperscontainrar som alla slängde sina förbrukade tidningar i. Där satt vi och smygrökte, drack läsk och bläddrade i tidningar. En gång satt jag och Murtan i en Uff-container och rökte och drack gin. Vilka satans cp-barn! Hur som helst. Bland alla tidningar hittade man väldigt sällan porrtidningar, men när man väl gjorde det så var det värt det. Ögonblicklig win! En gång hittade vi en hel papp-påse full med porr, vi snackar kanske 70 tidningar. Dessa forslade naturligtvis till vår bas som var belägen bakom bostadsområdet i en skogsdunge. Väl där granskades bytet och styckades naturligtvis upp bland grabbarna. Det var tider det!


/Pitcher