Del 2: Girighet
Hade nattens arbetspass varit mitt första, så hade jag nog kunnat ta Smörbönan för en anställd det skrivs om i platsannonser. "Prestigelös, som gärna bjuder på sig själv och hugger i där det behövs."
För ikväll, när jag äntrade kassan, möttes jag av en frenetiskt svabbande Smörböna, som inte slutade när kassan var skinande ren, utan fortsatte med köksdel och kapprum av bara farten. Sedan blev det dock ett avbrott till Advokaterna på 4:an, med några burkar cola. Vilket jag trodde skulle bli början på en ny exemplifiering av förra delen i denna serie.
Men här fick jag fel, för ut i kassan, en halvtimme efter att jag funnit honom i köket, far Smörbönan. Vetgirig som få börjar han plocka med fodral jag lagt på bordet i kassan. Absolut inget som angår eller ingår i Smörbönans arbetsbeskriving, ändå staplas fråga på fråga varför de ligger där de ligger. Jag svarar lite ointresserat för att han ska tröttna och gå till godismaskinen istället. Han märker mitt ointresse, men ger sig inte utan börjar själv söka information i våra datasystem och butikshyllor.
Detta borde såklart ha gjort mig förbryllad, om det inte hade varit för vetskapen om att ett visst par herrar, tillika de som betalar våra löner, några timmar tidigare landat på Arlanda efter en två veckor lång semester, och med största säkerhet kopplat upp butikens bevakningssystemet på sin femtiotums LCD.
Gratis Smörbönan. En lika värdig ögontjänare har inte skådats bland personalen sedan den hade grekisk representation.
/Lancelot
Fan, nu är det slut på det roliga.
SvaraRadera