Catcher Nr 1, en bekantskap vi har inne i butiken då och då, lyckades i fredags med konststycket att nästan få en vuxen man att gråta.
Först lite info, Catcher Nr 1 är stum och döv (det tror jag iaf och med jag menar jag mig, alltså Catcher den välhängde) och han är nere i butiken och skriker konstigt och bankar på dörrar. Detta om man ska lyssna på en del av våra andra biobesökare men vi vet alla att de är avundsjuka på hans skills med salamikorvarna. Efter massa klagomål från de missnöjda aktermatroserna blev Catcher Nr 1 portad från bion.
Han ville komma in nu i fredags men jag förklarade att det inte gick. Han såg ledsen ut och började springa runt bland kabinerna som alla de andra matroserna. Plötsligt ringer telefon och en man skriker att han inte kan komma ut. Ytterligare en idiot som låst in sig själv, tänker jag och går för att öppna åt nabben. Väl ute bland kabinerna hittar jag en hysterisk man som skriker och gråter om vart annat. Han säger att Catcher Nr 1 förföljer honom och står i vägen när han ska gå ut. Catcher Nr 1 kommer gående och jag skäller symboliskt på honom, varpå han rycker på axlarna och går iväg. Mannen som beter sig som en liten flicka, piper fortfarande om att han inte kommer ut och jag pekar på dörren och säger att den är öppen. Med skräck i blicken rör han sig försiktigt mot dörren, tittar sig om flera gånger, och sliter till slut upp den på vid gavel och springer ut. Det var som målvakten.
/ Catcher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar