Sidor

lördag 16 maj 2009

Så runkar vi så småningom - del 1


Som den glade Bellman spelade vid sin luta, spelar även runkisarna på sina instrument och förra fredagen var inget undantag.

Jag fick många arga blickar från Silverminken då jag talade i telefonen med en kund som behövde hjälp med en beställning. Silverminken menade på att jag borde skita i den kunden och istället ägna all min uppmärksamhet åt honom. Han hetsad som en tok om sin satans påse som han hade hängt in i garderoben. Med sin hesa röst upprepade han frasen; - Jag har bråttom. Jag behöver min kasse! Han såg ut som en pervers iller i full fart med att präriedogga.

Sedan var det He-mans tur att få bekanta sig närmare med klientelet i Porrbutiken. En man hyrde en film för 40 kronor. Betalade och gick. Efter honom kom en biobesökare och He-man slog in båda betalningarna i kassan på samma gång. Den första kunden kommer plötsligt tillbaka och ber om kvitto på uthyrningen. He-man skriver ut kvittot som är på 140 (uthyrningen och biobesöket) och förklarar för mannen att det är två olika betalningar på kvittot men att det stämmer. Mannen ser misstänksam ut och kräver att få bara sin betalning på kvittot. He-man förklarar lugnt att det är det kvittot han håller i handen och visar återigen varför det ser konstigt ut. Mannen säger att han vill ha sitt kvitto och att han inte litar på oss i kassan. Ytterligare en förklaring senare är mannen mycket upprörd, han säger nu att folket i butiken inte går att lite på och pekar sedan ut He-man som ansvarig för den ekonomiska krisen i Sverige. Vid denna tid punkt är alla i kassan inblandade i olika försök att förklara för pappskallen hur det ligger till. Mannen gnäller ännu mer, allt ont i världen är tydligen He-mans fel, men efter några minuter går han ändå därifrån utan kvittot.

fortsättning följer...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar