Sidor

onsdag 4 augusti 2010

Fin vovve.

Biografen. En plats där folk inte tvekar att kliva på dig även fast du har svimmat, blivit nerslagen eller helt enkelt dött. Din hjälplöshet är de andras glädjedans. Ingen bakdel går säker och löften om respekt och ära bryts så fort mista lilla chans till nuppa uppenbarar sig.

Dit ville en man igår ta sin hund. Herren i fråga hade varit ute och promenerat i sällskap med sin jycke. Då han gick förbi butiken letade sig en doft av sex och svettig pung fram till hans näsborrar. Fylld av lust och åtrå rusade han fram till kassan och ville betala för en bio. Jag skulle just släppa in honom då jag fick syn på hans fyrbenta vän. Blicken som hunden gav mig var fylld av uppriktig skräck. Ty denna stackars vovven insåg vart han var på väg. Låt mig uttrycka det så här, folk som inte tackar nej till ett rumpknull med en näst intill död partner, vad fan skulle inte de kunna hitta på med en stackars schäfer, förlamad av skräck? Mitt goda samvete tog över och jag vägrade blank mannen att ta med sig hunden in. Han tjatade ett tag men gav sedan upp. När de vandrade bort längs gatan vände schäfern på huvudet. En tår föll från hans hundkind samtidigt som han nickade av tacksamhet åt mitt håll. Min biljett genom pärleporten var säkrad.

/ Catcher

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar