Drömflickor.

Din vän Catcher är här igen för att förgylla en stund av ditt annars så trista liv. Detta genom att introducera er för ytterligare en härlig bekantskap, Dreamgirls-mannen. Men låt oss börja från början.


1736.
Den illa omtyckta kungen Hannibal den Företagsamme, satt och stirrade ut över sitt kungarike. I många år nu hade han närt en idé om att man eventuellt kunde tjäna grova penningar på att sälja sex. Men inte den sortens uteliggar-sex som krängdes av bönderna och annat slödder nere i staden, utan en mer utvecklad form av konstskapande. Som så många andra karlar på denna tiden föredrog kungen en vacker mö i sängen. Alltså var lösningen på problemen att helt enkelt förse de törstande fattighjonen med lite habil mö-on-mö-sex. Nog funderat, sade kungen och for land och rike runt för att leta upp de 10 vackraste flickor som stod att finna.

Hannibals "Sex-on-demand-mö-on-mö-all-non-stop-action-show" gjorde succe och många var de runkisar som vallfärdade till slottet och den nybyggade arenan där spektaklet ägde rum. En av dessa total-onanister kom således en vacker vårdag fram till staden med endast 10 silverpenningar på fickan. Han betalade entré och just när han var på väg att kliva in i himmelriket kände han en hand på sin axel. Då han vände sig om fann han att en av vakterna blängde på honom med en bister min. Men en stigade oro och svettdroppar i pannan förmådde han sig själv att fråga vad som stod på.
- Det ska jag tala om för dig, ditt lilla fnask!, skrek vakten och pekade på en stor skylt som satt uppspikad på väggen.
-Ser du det där, din jämrans bonde, där står det att endast män får vara på showen!
-Men, jag är ju en man, jämrade sig runkisen.
-Det ser jag väll, men du är ju för fan bara 5 år, röt vakten och slängde bestämt ut salami-smekaren.
Gråtande satt han nu i rännstenen och sörjade sina förlorade penningar, all missad tjej-sex och för att inte tala om sina förstörda byxor. Han hade nämligen skitit på sig då vakten skällde ut honom. Plötsligt kom han åt något med foten, det var en liten flaska med en ljus-blå vätska i. Ap-smiskaren läste på etiketten, Odödlighets-dryck stod det med stora bokstäver.
-Ha ha, skattade han triumferande, Jag ska leva för alltid och hädan efter skola jag endast vara känd som Dreamgirls-mannen!

2008.
Catcher och kompani står och hänger i kassan. Dreamgirls-mannen strosar sin vana trogen in bland lesbisk-filmerna men ser till sin fasa att det inte kommit något nytt på säkert 3 dagar. Nu är det panik, hur ska Distrikts-runk-mästaren kunna spela sin skinflöjt utan nytt material. Fort som fan är han framme vid kassan och frågar:
-Den här serien, Dreamgirls, ni har inte fått in något nytt?
De ohyvlade aporna bakom kassan ser oförstående ut och mumlar något om att det inte har så stor koll på det, men att det säkert kommer in något senare i veckan. Ensam och besviken går han hem och drar en sorg-runk iförd en svart kondom. Odödlighet är inget värt om inte Dreamgirls släpper nya filmer.

Denna fråga, varken omformulerad eller ändrad, ställde Dreamgirls-mannen flera gånger i veckan under ca 5 månaders tid (till vi fick in nya Dreamgirlsfilmer). Därför är han för alltid invald i butikens Hall of Fame.

/ Catcher