Alla goda ting är tre brukar det ju heta. Mina misslyckanden med att införskaffa snusktidningar är också tre. Detta är det sista och det värsta. Det satte djupa sår i min pilska själ.
Nu var det en knapp vecka kvar på sommarlovet. Lektyren måste införskaffas omedel bums, när skolan väl börjat skulle det blir mycket svårare att förklara för mina föräldrar vart jag hade varit (ett inköp kunde ta en hel dag med förberedelse och allt). Planen var simpel, om jag inte hade tur där jag bodde då var det bara att försöka någon annanstans. Jag skulle alltså cykla till grannkommunen och springa in på en videoaffär där och köpa min efterlängtade tidning. En gång tidigare hade jag varit där, kollat utbudet och beräknat tiden. En knapp timme tog det att cykla dit. Perfekt.
Den här gången var viljan starkast. Jag cyklade dit, klev in och turen stod mig bi. Det var helt tomt och tidningarna stod skymda från kassan. Jag kunder välja och vraka så länge ingen kom in i affären. Det kom ingen och jag valde inte en tidning utan två (lika bra att slå på stort). Fram med pengarna för att vara beredd vid kassan. Lyckan stod mig äntligen bi.
- Hej Catcher!
Jag frös till. Någon pratade med mig. Vem? Vart? Varför?! Jag kollar mig förskräckt omkring och får syn på en tjejkompis från scouterna (ja, jag var mobbad… av de andra scouterna). Hon har en annan kompis med sig. Detta kan inte hända. Jag ställer mig mot en av hyllorna och gömmer ridningarna bakom ryggen. Jag ber till gud att de inte syns.
- Vad gör du här, Catcher? Du bor ju inte här.
Hjärtat dunkar snabbare och snabbare. Svetten rinner. Tidningarna vill bara hoppa fram och visa alla vilket snuskigt svin jag är. Gå härifrån. Sluta prata med mig. Fast jag gillar ju henne. Hon är snäll och så, men får hon reda på vad jag köper kommer hon skvallra för polisen och då dör jag i en vadderad cell på Beckis. Jag grinar nästan under hela vårt samtal. Det biter inte på henne utan hon pratar på medan hennes kompis köper godis. Jag har dock lyckats att förflytta mig med ryggen ifrån henne hela tiden och nu står jag upptryckt mot kylen med alla mejerivaror i.
- Jag måste gå nu men vi ses när skolan börjar.
Jag mumlar halvt gråtande, halvt döende, att det ska bli roligt. Hon vill ha en avskedskram. Jag dör. Det är omöjligt. Jag håller ju i tidningarna med båda mina händer. Hon vill fortfarande kramas. Jag skiter nästan på mig i ren panik. Nu är livet slut. Bylingen kommer och skjuter ihjäl mig med 200 skott. Ingen gråter på min begravning. Jag var ju pervers. Just då griper ödet in. Hennes kompis säger något och hon vänder sig om. Snabbt som ögat rycker jag upp dörren till kylen, slänger in tidningarna och just när hon vänder sig om slänger jag mig över henne och kramar henne. Hon skrattar och går därifrån med sin kompis. Jag springer ut till min cykel och cyklar grinande hem. Det tar två timmar. Där hemma väntar Jennifer Brown och hon gillar inte syndare.
/ Catcher
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar