Arbetspasset är slut och jag stiger ut ur syndens portar och möts av gatans folk och då främst ett tandlöst hånleende. Jag är för dagen iklädd en kostym och det är väl det min kemiskt sammansatte generationskamrat finner roligt. Att en så välklädd herre gillar snusk. Jag passerar med mitt patenterade stenansikte och tänker, att jaha, då vet man hur det känns att bli hånad av samhällets allra lägsta patrask. En lite sötsur känsla med ett stänk av det bittra.
Men samtidigt kom jag att tänka på Faith No Mores fantastiska platta och gommen fylldes med smaken av hallonglass. Jag ger honom den. Jag vinner ändå loppet livet med sisådär 25-30 år.
Eder Lancelot
Vem var det du mötte?
SvaraRaderaDet var ingen av de vanligen misstänkta. Utan troligen bara en hang around till USvideo-pundarligan. Hade han någon gång besökt butiken under mitt pass hade han troligen förstått bättre hyfs.
SvaraRadera